datalo0

De flesta är nog överens om att tiden gick långsammare när man var liten. Mamma tyckte inte att det var någon idé att jag gick över till Hanna när jag bara hade en timma. En timma. Det var ju lång tid, klart värt att starta en ny lek på. Massa tid att fylla upp med saker att göra. Nu går tiden fortare, veckor försvinner och känns obetydliga, men samtidigt måste tiden fyllas upp med något att göra. Det är nog inte att jag tröttnar fortare på saker nu, det är bara att tiden går för fort. Jag märker inte hur länge jag egentligen suttit vid datorn när jag börjar känna mig rastlös eftersom det inte känns som lång tid alls. Det är inte bara datorn som gör mig rastlös utan allt som jag gjort för många gånger eller för länge. Ibland känns det som livet är alldeles för långt, eller att vi matas med för mycket information för tidigt i livet. Nya människor har alltid varit intressant och nytt och ett bra tidsfördriv. Men nu är inte det heller lika spännande, de flesta människor är ganska lika. Det kan hända att detta inlägg låter väldigt tragiskt, men jag är en väldigt nu-inriktad person och förtillfället har jag tråkigt.

"But if you're telling your man you want a nose job and he sees nothing wrong with the nose you already have, then maybe you ought to think about leaving your nose alone. Why run the risk of something going wrong when your man is already happy with the way you look? Why lose some extra weight if your man is happy with the way you are?"

Är det någon som vill ha en bok helt gratis? Steve Harvey är en hugely successful stand-up comedian, med en härligt amerikansk kvinnosyn. Jag skänker nu hans bok "Act like a lady, think like a man".  Jag vill gärna bli av med boken snarast möjligt och erbjuder upp emot 20 kr till den som kommer och hämtar den.

"Here's good news for you women who can't cook: all of the cooking issues you have in the kitchen can be balanced out if you can really cook in the bedroom"

Inatt så var jag och Carro och shoppade som vanligt. Då behövde jag föda ett barn och en tuk-tuk-körare lovade att ta oss till ett BB helt gratis. När vi kom fram födde jag en liten unge, men en skötare sa att ungen var död. Vi hade dock läst i en Bangkokbok att sköterskorna brukar säga så och sen säljer de ungen. Tuk-tuk-köraren skulle dessutom få provision eftersom han tog oss till ett sådant BB. Vi bad i alla fall att få se ungen om den verkligen var död. Det var den såklart inte, de försökte bara luras. Så då fick jag till slut en liten bäbis, som Carro tyckte skulle heta Camilla. Av denna dröm har jag lärt mig: Lita aldrig på tuk-tukare och lyssna aldrig på Carro när barn ska namnges!

Idag har jag och Carro ätit mycket. När jag skulle åka hiss så var den ganska överfull, men de tvingade in mig i alla fall. När jag väl kommit in började det tjuta och over load började blinka. Jag fick ta nästa hiss ner till lobbyn och hämta toapapper. Så nu kan jag åka hiss igen... Hmm. Mysigt.

Ditt blonda hår i slarvig toffs
Bruna ögon med smink från proffs
Jessica, min vän, du vore bäst
Om du ville komma på lo0ciafest :D

Real girls eat meat ;)