datalo0

De flesta är nog överens om att tiden gick långsammare när man var liten. Mamma tyckte inte att det var någon idé att jag gick över till Hanna när jag bara hade en timma. En timma. Det var ju lång tid, klart värt att starta en ny lek på. Massa tid att fylla upp med saker att göra. Nu går tiden fortare, veckor försvinner och känns obetydliga, men samtidigt måste tiden fyllas upp med något att göra. Det är nog inte att jag tröttnar fortare på saker nu, det är bara att tiden går för fort. Jag märker inte hur länge jag egentligen suttit vid datorn när jag börjar känna mig rastlös eftersom det inte känns som lång tid alls. Det är inte bara datorn som gör mig rastlös utan allt som jag gjort för många gånger eller för länge. Ibland känns det som livet är alldeles för långt, eller att vi matas med för mycket information för tidigt i livet. Nya människor har alltid varit intressant och nytt och ett bra tidsfördriv. Men nu är inte det heller lika spännande, de flesta människor är ganska lika. Det kan hända att detta inlägg låter väldigt tragiskt, men jag är en väldigt nu-inriktad person och förtillfället har jag tråkigt.