datalo0

När jag gick i sjuan skulle jag ha praktik på en pizzeria. Det första jag fick göra när jag kom dit var att byta om till en vit t-shirt som en pizza-dam gav mig. Det var en extremt ful t-shirt och jag minns fortfarande kvalitén på den. Den var dessutom genomskinlig och jag hade en nalle puh-bh på mig under. När jag var yngre visste jag ofta inte hur jag skulle bete mig. Hur ska man veta hur man ska agera när man står inne på en pizzeritoalett i en ful vit t-shirt med massa nalle puhs som lyser igenom?

En gång när en kompis skulle sminka mig bad hon mig kleta på mascara själv. Jag hade ingen aning om hur man gjorde, men skulle aldrig i livet erkänna det för henne. Jag till och med sa till folk att jag tittade på tre kronor, trots att min mamma aldrig skulle tillåtit det. Ibland lyckades jag nog ändå låtsas vara med i diskutionerna om det senaste avsnittet.

Vilken frihet när detta gick över. Jag känner mig lycklig och stolt varje gång jag erkänner att jag inte fattar ett skämt, missar en high five och skrattar åt det eller säger till en klädförsäljare att jag inte alls tycker jeansen hon föreslagit är snygga. Ibland kan någon ta illa upp av min ärlighet, även om jag menar väl. Men jag älskar att vara ärlig och inte försöka prata bort min osäkerhet.