datalo0

Centerchokladsrullar har en bit i rullen som de kallar för bjudbiten. Jag gillar idén, att uppmuntra folk att dela med sig. Men vad blir egentligen resultatet? Själv skulle jag aldrig gå fram till någon jag inte känner och ge bort biten. Det är nog bara barn som skulle kunna ta emot godis från en främling, vuxna är alldeles för misstänksamma. Och jag vill ju inte uppmuntra någon unge att ta emot godis. Då återstår de man känner, dem skulle jag självklart kunna ge biten till. Men man erbjuder ju inte sin kompis 1 bit choklad från en hel rulle. Mina kompisar får så många bitar de vill, innan jag själv ätit upp allt. Jag tror inte att jag ger bort godis till mina vänner för att jag är snäll, snarare är jag en egoist som vill bli erbjuden hälften av godiset när det är min kompis som har. Jag kommer antagligen inte ta emot hälften, eftersom jag vill kunna äta upp mer än hälften av mitt eget godis någon gång när jag bjuder min kompis.

Mormor hälsar jag på utan att förvänta mig något tillbaka. Visst, jag har trevligt hos mormor, men jag skulle nog inte åkt dit om det inte vore för mitt dåliga samvete. Samvete. Jag tror samvete har att göra med att jag är rädd för att sitta själv på ett ålderdomshem och vänta ut tiden tills jag dör. Gör samvetet mig till en bättre människa, eller bara mer egoistisk? För visst är det tråkigt att hjälpa någon som inte visar tacksamhet, dvs att jag behöver må bra av det för att hjälpa någon annan. Jag antar att vi främst kämpar för vår egen överlevnad, men vår instinkt får oss att bry oss om andra, för den mänskliga rasens överlevnad och utveckling. Vad trist det låter.