datalo0

Idag har jag lagat kyckling med jordnötssås. Jag testade Dragon Blue, Peanut satay sauce som fanns på mitt ICA vid alla andra kinesgrejer. Det är ju väldigt enkelt att steka kycklingen och lite paprika, och så i med såsen. Hade nudlar till det. Såsen var tyvärr inte så god som jag hoppats på. Den var alldeles för söt, smakade mer söt-sur sås än jordnötter. Maten kommer i alla fall att duga att visa upp på jobbet imorgon. Börjar bli lite pinsamt att bara äta paj eller något jag lagat på morgonen innan jobbet.

 

Jag måste vara en av de snällaste människorna i världen. Se bara de här Sagan om ringen-bilderna från 2002. Aningen elakt mot några av mina vänner, men otroligt snällt mot resten av världen.

 

 

Själv har jag fått den viktigaste rollen som Sam. Ser ni allvaret i bilden? Watch out Mordor!

 

Det här är min klass från när jag gick i 6:an. Vi hade återträff för ett tag sen och det var väldigt kul att se hur lite folk förändrats. I relation till de andra fick man samma roll som man hade för 11 år sen. Själv var jag den roliga, lite töntiga i klassen, och den rollen är jag fortfarande nöjd med.

 

Så nu tänkte jag bekänna lite gamla kärlekar från denna tid.

 

I 1:an var jag under en kort period kär i Victor. Minns när jag berättade för mamma att han skulle åka utomlands en vecka och jag var så ledsen för det. Jag visste inte hur jag skulle klara mig. Avståndet mellan oss denna veckas tid fick mig nog att komma över denna kärlek. Senare frågade jag ändå chans på honom på väg hem från skolan, och han svarade ja. Efter 50 meter gjorde han dock slut med mig :'(

 

Det är ju roligt att man alltid var tvungen att vara kär i någon, och jag var ofta kär i flera samtidigt. I 3:an var jag bland annat kär i Tobias. Det var ju inte riktigt något jag kunde erkänna då. Tänk att vara 10 eller vad man är och säga till en kille: "Hej, jag är kär i dig. Ska vi leka någon dag?". Istället sa jag så kärleksfullt: "Jag ska fråga chans på alla i klassen, får jag chans på dig?" Haha, "fråga chans", vilket uttryck. Så min stora kärlek vid den tiden (eller en av dem) svarade ja! Dagen efter skickade han en kompis som gjorde slut med mig.

Jag gillar att rita med bläck. Det gör inget om något blir fel, för jag brukar ändå inte spara mina teckningar. Ikväll lyckades jag dock riktigt bra med proportioner utan ha en bild att rita av, vilket jag aldrig brukar lyckas med. Sista handen var det enda jag hade problem med. Hur håller änglar sina händer? Så jag bara målade något och sabbade hela min lördagskvällsteckning. Sensmoralen av detta är alltså att... surt, men skit samma. Man får våga lite, även om det inte går att ångra. Det mesta man gör är ju rätt meningslöst i vilket fall.

Jag längtar oftare till någon annanstans än någonstans. Mer än min längtan till Australien så längtar jag bort från Sverige. När jag väl kommer dit lär jag ju längta hem igen. Bästa med att vara någon annanstans är att bara vandra runt, lyssna på ljudbok och inte känna några tvång. Nu är det inte lång tid tills jag reser bort igen. Får ta med en dator så jag kan blogga jättemassa. typ.

 

På bilden vandrar jag runt i Barcelona. Dock med sällskap och utan ljudbok. Det är trevligt det med :) Nu ska jag vandra in i PHP-världen och stanna där tills måndag.

Dagens tips är att "tjejer" gillar när killen bestämmer. Är du kille och ska bjuda en brud på mat så väljer du restaurang. Att välja biofilm kan ju starta bråk på grund av alla valmöjligheter och tveksamheter. Om killen väljer film så kan man gnälla lite på hans dåliga val efteråt och slippa det på sitt samvete. Genom att bestämma visar man även att man är självsäker och klarar av frihet. För att få pluspoäng av mig får man gärna lite bestämt föreslå att jag ska koda :D

Alla tjejer är ju unika, men jag kan tänka mig att det funkar i de flesta fall. Så får man bara hoppas att tjejen säger nej om hon hatar Evergreen eller verkligen inte vill se någon mer Terminator-film.

Jag är lite emot att påverka andra till vad de ska rösta. Jag vill inte bli påtvingad åsikter av andra, och vill inte tvinga på någon mina åsikter. Gällande Sverigedemokraterna försöker jag ändå få fram hur dumma de är, även om jag respekterar de som röstar på dem.

Detta valet har jag haft väldigt svårt att bestämma mig vad jag ska rösta på. Jag vet verkligen inte om jag är höger eller vänster. Så fort jag går in på aftonbladet känner jag mig höger, för alla fåniga snyfthistorier de ska trycka upp i ansiktet på en när man vill läsa opartiska nyheter. Men så kommer de med alla sina dumma vallöften om att skatterna ska sänkas och alla ska ha mer pengar. Och varför snackas det så lite om integritet av båda partierna?

Men även jag är en lättmanipulerad väljare, och kommer nog välja mer med hjärta än hjärna. Och Maria är den enda partirepresentant som jag litar på, den enda som känns äkta. Även om hon slutar, så kan det ju aldrig vara fel att rösta för miljön!

Fast de är ju faktiskt vänster... så kan hända att jag byter till något helt annat imorgon. Jag har ju fortfarande inte hört några dumma vallöften från Kalle Ankapartiet...

Idag har jag haft en bra dag. På jobbet fick jag en massa positiv stress, och på vägen hem så sken solen. Då började jag få sånna där tankar om att jag glädjer mig åt det lilla. Inte så där knarkat hög som jag kan bli av lycka ibland. Bara mer lugn lycka över många små saker. Jag blev till exempel lycklig av att se hur högt mitt hus egentligen är. Sån dum grej, men det gjorde mig glad. När jag kollade på Idol nu, så tyckte jag inte ens illa om någon som jag alltid brukar. Såg dock inte hela, så bli inte sura om jag missade något pucko. Låg och log i sängen en stund och njöt av att ha mjukisbyxor på mig.

Så jag vill dela med mig av random glädjebild. Kramochfjolleri på er!

Jag är väldigt förtjust i siffror. Vi har lite olika avtal med kunder på jobbet, men så länge man inte kan sätta dem till siffror så är de inte värda något enligt mig. Samma sak gäller i politiken. I mitt statistiska parti, som jag brukar drömma om, skulle allt bygga på forskning och vackra siffror. Till exempel: Hur mycket pengar ska användas till barnomsorg? Detta beror på hur ett barns och de anställdas lycka påverkas av hur stora barngrupperna på dagis är. Men även om inte barnet har 100% lycka, utan en godkänd välmåendenivå, så kanske de växer upp och blir vettiga människor i alla fall. Detta jämförs sedan med helheten och hur mycket pengar som går till vad fås genom att hitta den högsta totala lyckonivån.

Det jag ännu inte funderat ut är hur man ska få ett medelvärde. För det är ju inte ok att många människor mår väldigt bra, medan någon ligger på 0%. Kan tänka mig att en miniminivå av välmående skulle lösa detta.

På sporthotellet i Ulricehamn hade vi igår en IT-kick off. Så jag passade på att ta lite kort på de människor jag faktiskt spenderar den mesta av min tid med. Ni ser ju hur glada de är :)



Pontus är undantaget eftersom han lyssnar på doom metal

Deltagare: Louise Löfling

Idag har jag skrivit mitt första mötesprotokoll och kände mig otroligt vuxen. Varit i Borås och mötat och haft mig. Fick även trippa in i serverhallen i berget i Borås. Det var fräsigt. Men nu har jag tappat all motivation och vakenhetsglädje. Men det ska ju inte bloggen behöva lida för! Imorgon ska jag på IT-kick off i Ulricehamn.

Har velat blogga om att jag är hamstervakt hela veckan. Men jag lyckas inte få någon bra bild på Hamstern. Han sover tills det är mörkt ute, och då måste jag använda blixt, men det vill jag inte för att han kanske har känsliga ögon. Jag har i alla fall beslutat mig för att jag inte ska köpa mig en egen hamster, men jag är gärna vakt igen.

Eller framför allt: Grattis Helena. Vilket kap!

Det var ett fint bröllop med mycket dansande. Så synd att jag inte lyckades filma min fars danssteg, discoLusse. Han hade lugnt blivit känd på youtube :) Tur att min Pierre-bror ärvt lite av hans talang. Får smygfilma honom någon gång.

Ehm, detta är alltså grattis till min bror. Jag vill inte höra några grattis till mig. Det blåser bara i klänningen!

Jag har ett beroende. Har kommit på mig själv med att ljuga för att dölja det, och döljer alla spår om det plingar på dörren. Hade samma beroende under tiden jag var arbetslös och nu har det kommit tillbaka igen. Det är så pinsamt och ocoolt. Måste hålla mig för att inte ge vika för beroendet just nu. Seriöst är det nog inte bra för mig. Ska koda vidare nu och lyssna på nåt helt annat så jag glömmer bort.

Har haft samma problem med att spela Kungen, men det vet jag att det definitivt inte är bra för mig, alltså avinstallerar jag det alltid från mina datorer.

Idag var jag på Systeam på möte. När man är där på besök så måste man bära en namnlapp. Så receptionisten bad att få mitt namn

"Louise Löfling"
"Är det med f eller v? Eller känner du igen mig? Jag är din kusin, Therese"
"Ja, jag tänkte att jag kände igen dig, men kunde inte komma på varifrån"
"Haha, men jag är ju gammal. Var det med f eller v?"

Inte alltid lätt att hålla reda på alla.