datalo0

Jag är väldigt förtjust i siffror. Vi har lite olika avtal med kunder på jobbet, men så länge man inte kan sätta dem till siffror så är de inte värda något enligt mig. Samma sak gäller i politiken. I mitt statistiska parti, som jag brukar drömma om, skulle allt bygga på forskning och vackra siffror. Till exempel: Hur mycket pengar ska användas till barnomsorg? Detta beror på hur ett barns och de anställdas lycka påverkas av hur stora barngrupperna på dagis är. Men även om inte barnet har 100% lycka, utan en godkänd välmåendenivå, så kanske de växer upp och blir vettiga människor i alla fall. Detta jämförs sedan med helheten och hur mycket pengar som går till vad fås genom att hitta den högsta totala lyckonivån.

Det jag ännu inte funderat ut är hur man ska få ett medelvärde. För det är ju inte ok att många människor mår väldigt bra, medan någon ligger på 0%. Kan tänka mig att en miniminivå av välmående skulle lösa detta.