datalo0

I Kambodja handlar allt om pengar. Vi lyckades inte få svar på vart vårt hotell låg utan att betala någon att peka. Men visst är det förståelig girighet när de behöver pengar för att leva, och många har en familj de måste försörja. Ofta kom barn fram och ville sälja saker till överpris, och hur prutar man med ett barn som tigger om att man ska köpa av dem. Vi bestämde oss att köpa några souvenirer av en pojke som gärna tog betalt i baht, så att han kunde skicka pengar till sin bror. Helt plötsligt omringades vi av barn som ville sälja vykort och armband. Som att slänga brödsmulor åt en duva. Så att resa runt i sydostasien blir inte så billigt när man vill betala för vad saker är värda, eller vad personer är värda. Visum var dock inte värt $45.

Jag ska också göra något brutalt och sen ta betalt $2 av alla som vill kolla

vi har nog rest ett varv runt jorden
korsat fyra stora hav
jagat runt ibland ruiner
aldrig kunnat slappna av
suttit i en massa städer
på torg där inget hänt
längtat efter andra kläder
och ansikten man känner igen

 

bland dom andra kärleksparen
kvävt varje frö till bråk
med bakfullströtta hälsningsfraser
alla talar samma språk
samlat stoff till middagsämnen
pratat prutande och pris
och köpt vykort som vi aldrig skickat
men det är väl något slags bevis

 

vi är på vår thailandsresa
vi har planerat i ett år
du ville jag skulle skriva hur det går

 

så förlåt mig att jag tvingar på dig
denna trista rad
du hade kanske hoppats på nånting
om sol och salta bad
men nu är det som det är
kanske blir det bättre sen
säg ingenting till dom vi känner
säg ingenting om att jag längtar hem

Nu är vi äntligen tillbaka från paradisön. Allt var perfekt: vackert väder, en vacker sandstrand och klart vatten. Men sådant kan man ju googla! Det var tur att vi bara stannade två nätter så vi inte blev galna... eller blev vi? Molgan påstår att vi inte blev det och honom måste vi ju kunna lite på.

"MEN!", vi simmade med hajar vilket var skitcoolt.  Det var runt 6 hajar som vi kom riktigt nära när vi snorklade.  Jag jagade dem och var kanske 2 meter bort, men de åt oss inte eftersom de var vegetarianer. Vi såg även sköldpaddor och Nemo-fiskar mm.

Nu befinner vi oss i Kota Bharu, en stad någonstans i norra Malaysia. Jag vet inte så mycket om stan, men internet har de. Det räcker för mig.

Vår första erfarenhet av Malaysia var en taxichaufför med dödslängtan. Det sköna med en sådan chaufför är kännslan av Need for speed, men samtidigt vetskapen om att om vi dör så är det inte mitt fel. Nästa taxichaufför vi åkte med försökte vi övertala att han körde åt helt fel håll. Vi lyckades inte och blev inte alls avsläppta i närheten av vårt hotell. Som tur var hamnade vi nära en tågstation och kunde ta tåget hem. Från och med nu undviker vi helst taxi.

Det var lite skönt att komma ifrån alla turistjagare i Thailand, men Kuala Lumpur skiljer sig inte mycket från andra storstäder. Nästa resmål blir nog en strand igen. Jag vill snorkla!

Allt är visserligen annorlunda här i Thailand. men jag är fortfarande inte cool i mina pappasandaler. Kanske skulle testa Malaysia istället. Idag har jag fått massage och hållt en apa. Vi har dessutom fått många fina kort på tempel.

Nu åker jag snart till Thailand. Bara några timmar kvar. Kan någon packa åt mig?

Jag kommer alltså inte ha tillgång till korvskinskodning. 8e november är jag tillbaka igen. Kanske hinner blogga lite under tiden. Usch, kommer sakna dator :(

"Två av de tilltalade har av personliga skäl begärt att huvudförhandlingen i november ska flyttas till en annan tidpunkt. Hovrätten anser inte att de personliga skäl som de båda tilltalade har uppgett utgör giltig ursäkt (laga förfall) som innebär att de är förhindrade att inställa sig till en huvudförhandling."

Är inte att få barn en giltig ursäkt :S

Några ungar lyckades fälla Toys R Us på att de i sin katalog hade rosa färger till tjejleksakerna och bara killar som lekte med bilarna. De blev alltså stämda för att ha målgruppsanpassat sin reklam. Och se så lyckliga ungarna blev av att vinna på alla punkter! Så för mer vinster kan de kräva att följande målgrupper också bör representeras i katalogen:

• En styck vuxen människa
• En unge med utländskt utseende, och då menar jag inte en liten mörkhyad flicka. En Iranier borde de ha.
• En utvecklingsstörd eller person med Downs syndrom. Denna borde väl vara mer prioriterad än en tjej som leker med bilar?
• Och definitivt många fler tjockisar!

Go anmäl! Rätt ska va rätt! Dessutom kan man överleva på att stämma affärer som inte är handikapsanpassade i USA. Stannar ni i Sverige kan ni säkert få en fin karriär som små Ponténs.

För något år sen försvann alla källsorteringsstationer från centrala Jönköping. Jag hade en precis utanför huset men den försvann tillsammans med de som låg på gångavstånd från mig. Man kunde läsa att anledningen var att sorteringsstationen inte sköttes. Själv skulle jag gissa att anledningen var att aldeles för mycket sorterades där och det kostar pengar för kommunen att ta hand om det sorterade materialet. Annars hade väl inte alla centrala stationer lagts ner samtidigt. Slängs det i soporna så slipper kommunen den kostanaden. Så vill kommunen att vi källsorterar? Hur mycket vinner man på sortering och går miljön fortfarande plus även om jag tar bilen bort till Gräshagen och slänger skit? För annars är det väl ingen vits att sortera alls. Kan någon ge mig en beräkning med pengar, miljö och ork medräknat?

När jag gick i sjuan skulle jag ha praktik på en pizzeria. Det första jag fick göra när jag kom dit var att byta om till en vit t-shirt som en pizza-dam gav mig. Det var en extremt ful t-shirt och jag minns fortfarande kvalitén på den. Den var dessutom genomskinlig och jag hade en nalle puh-bh på mig under. När jag var yngre visste jag ofta inte hur jag skulle bete mig. Hur ska man veta hur man ska agera när man står inne på en pizzeritoalett i en ful vit t-shirt med massa nalle puhs som lyser igenom?

En gång när en kompis skulle sminka mig bad hon mig kleta på mascara själv. Jag hade ingen aning om hur man gjorde, men skulle aldrig i livet erkänna det för henne. Jag till och med sa till folk att jag tittade på tre kronor, trots att min mamma aldrig skulle tillåtit det. Ibland lyckades jag nog ändå låtsas vara med i diskutionerna om det senaste avsnittet.

Vilken frihet när detta gick över. Jag känner mig lycklig och stolt varje gång jag erkänner att jag inte fattar ett skämt, missar en high five och skrattar åt det eller säger till en klädförsäljare att jag inte alls tycker jeansen hon föreslagit är snygga. Ibland kan någon ta illa upp av min ärlighet, även om jag menar väl. Men jag älskar att vara ärlig och inte försöka prata bort min osäkerhet.